Jag har skrattat så jag nästan kissat på mig, stressat så hjärtat nästan hoppat ur kroppen. Varit nervös så jag skulle vilja ha sprungit långt som fan.
Att försöka säga rätt o göra så bra som möjligt på en rättegång är inte lätt.
Jag känner så mycket skuldkänslor för att jag faktiskt inte vet eller såg de jag borde.
Så hem, gick till jobbet för o hämta Mikko. Där släppte allt.
Jag grinade. tårarna va större än regndroppar och hjärtat va som sten.
Krossad sten.
Hela livet bara flög förbi o jag hade ingen glöd kvar.
O de handlade ju inte ens ett dugg om mig.
Men hur berörd jag blev av idag va länge sen jag va.
Tänker jag en enda tanke nu som är fel så bryter alla tårar igenom. Då blir jag den svaga jävla fjolla som bara jag kan va.
Jag som inte gråtit på fyra månader minst!
Nu tar jag igen de, sliter ut mitt hjärta för just nu kan mitt hjärta lägga av.
Ska få färg i håret nu för jag vill inte gå hem än....
De människor i hjärtat är bara för bra att de gör ont.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar